Det startade tack vare alla långresor mina föräldrar tog med mig på under min barndom. Jag minns när jag var 10 år och vi var i Malaysia, pappa hade med sig en kompaktkamera och spänningen i att få se framkallningarna sen när man kommit hem var stor. Några år senare åkte vi till Costa Rica och då hade jag äntligen fått mig min alldeles egna digitalkamera. Det var en sån där pytteliten fyrkantig silvrig sak ni vet, och oooj vad jag fotade. Även på hemmaplan sen blev det en hel del experimenterande där det fotades alltifrån svampar och löv till hästar och hundar. Jag testade mig fram och utvecklades med åren i takt med att jag uppdaterade min kameraväska. Även photoshop började jag med tidigt och googlade mig till vansinne för att lära mig haha. I gymnasiet gick jag Samhäll-Media med favoritkursen foto såklart, där fick vi lära oss att framkalla i mökerrum, sjukt roligt att ha fått testa på det. Dock föredrar jag absolut det digitala med bildbehandlingen som ingår efteråt.

När jag verkligen började fota på riktigt var när jag var runt 20års-åldern, jag flyttade då upp till Stockholm och bodde där under 6 års tid och det var då intresset för att fotografera porträtt och faktiskt fota personer jag inte kände startade ordentligt. Jag lärde känna några andra kvinnliga fotografer under tiden jag bodde där vilka inspirerade och lärde mig massor.